Livets mönster

Jag väver mönster av mig själv
vart jag går så följer en tråd
Ibland går det fint
Linan löper fritt

Sen samtidigt
Finns det stunder då jag ramlar
trasslar in mig
rullar
snurrar
blir förbannad och skriker
Men det är min tråd
Min härva
Mitt fel
Min lösning
Mig själv
Jag

Jag ser inte tråden
Måste leta mig fram bland mina handlingar i mörker
Och jag tar på varenda knut
Försöker lösa upp den
fast inte alla knutar går upp
Vissa tror jag är lättare
att lösa än dem ser ut
Andra precis tvärtom

Och det värsta är att det inte finns några fakta
Jag befinner mig bara bland värderingar
Människan runt omkring mig
Satan eller Gud
kan titta på mina trådar
säga exakt var linjen skär varann
vilka knutar som ska upp
för att linan ska löpa fritt i denna härva

Problemet är att dem är lika blinda som jag
och tittar på mina knutar genom sina egna